Verksamheter

En framtid för Pressarkivet?

  • Publicerad 11.08.2014 kl. 13:30
  • Professor Aura Korppi-Tommola har förtjänstfullt med en strikt tidtabell under våren och försommaren tagit fram en utredning över olika möjliga scenarier för att rädda Brages Pressarkiv. Pressarkivets finansiering upphör vid årsskiftet, varför det är brådskande att vidta åtgärder för att rädda samlingarna och verksamheten, vilket utredaren anser värt att göra. Utredningen tar ställning till följande frågor:

    • vilka behov har arkivets användare, såsom forskare, medier och privatpersoner, i fråga om arkivets olika tjänster, och hur kommer de här behoven att utvecklas i framtiden?
    • kan arkivets funktioner och/eller samlingar fördelas på olika organisationer?
    • finns det något sådant i funktionerna som man kan avstå från då arkivsektorn utvecklas och behoven förändras?
    • hur kan funktionerna finansieras och vilka möjligheter finns det till ett fortsatt statsstöd?

    Verksamheten består i dag av följande delar:

    1) Informationstjänst för forskare och allmänhet gällande finlandssvenska pressmaterial efter 1910. Materialen och sökfunktionerna är för de äldre delarna i pappersformat, vilket för att fungera behöver kompletteras med omfattande sakkunskap. För de nyare delarna är funktionerna digitala.

    2) Manuell och sakkunnig dokumentation, arkivering och indexeringsverksamhet.

    3) Utvecklingsverksamhet som omfattar samordning av finlandssvenska digitala resurser och utbildning av olika typer av aktörer genom föreläsningar, seminarier och samarbetsnätverk gällande både gamla och nyare digitala material.

    Pressarkivet har landets mest avancerade sökfunktioner och moderna digitala tjänster inklusive öppen länkad data och digitalt långsiktigt bevarande.

    Korppi-Tommola konstaterar att Brages Pressarkiv i ett globalt perspektiv är en unik helhet som bevarar en språklig minoritets historia och kultur. Hon hänvisar också till Tom Moring, som gällande media betonar att en språklig minoritet har ett särskilt behov av stöd för att inte integreras i majoritetsbefolkningen.

    I utredningen föreslås tre olika lösningsmodeller, som jag gärna vill kommentera:

    A) Anslutning till Nationalbiblioteket

    Detta alternativ ger Brages Pressarkiv en framtid på 2-3 år. Den digitala indexeringen kunde övergå som ett pilotprojekt vid digitaliseringsenheten i S:t Michel och därefter helt uppgå i den ordinära verksamheten där. Detta innebär i praktiken sannolikt att den manuella indexeringen upphör senast vid denna tidpunkt, eftersom en dylik särbehandling av svenska material knappast kan motiveras med det mandat landets nationalbibliotek har. Sannolikt kommer också samlingarna att överföras till slutna magasin varvid informationstjänsten för forskare och allmänhet kraftigt försämras eller helt försvinner. Det finlandssvenska forskarsamfundet, medierna eller kultursektorns aktörer har i detta skede ingen möjlighet att påverka dessa beslut eller hur verksamheten utformas på sikt.

    Detta arrangemang innebär också att kontakten mellan dem som indexerar och dem som betjänar kunderna och hjälper dem i deras informationssökning helt försvinner. Detta har ovillkorligen konsekvenser för kvaliteten på dokumentation och indexering. Att möta kunderna och diskutera deras behov ingående har ett betydande mervärde för kvaliteten på metadata och utveckling av digitala tjänster.

    B) Separering av verksamheterna 1 (tjänster) och 2 (dokumentation och indexering)

    Denna modell har samma problem som ovanstående gällande kvalitet. Den fortsatta utvecklingen och samarbetet med tidningshusen och utbildnings- och koordinationsverksamheten (verksamhet 3) splittras och/eller överges.

    Det sista anser jag vara särskilt olyckligt med tanke på det finlandssvenska kulturarvet och dess framtida utveckling. Vi är i dag i en situation så mediefältet och offentligheten är under kraftig omvandling och även Svenska Litteratursällskapet (SLS) står i beråd att ta i tu med frågor som arkivering och dokumentation av material som e-post och bloggar. Till den nya kulturen hör många nya och relevanta typer av material, som det är högst angeläget att omgående ta i tu med, så som tidningarnas kommentarsfält och sociala medier. Dessa viktiga delar av vår kultur hotas av förstöring. Gamla kategorier som ”arkiv” och ”bibliotek” eller ”privat” och ”offentligt” är inte längre adekvata eller åtminstone inte heltäckande.

    Inom den finlandssvenska sfären har man, tack vare SLS som har både arkiv och biblioteksverksamhet, och inte minst med hjälp av en integrering av det moderna Pressarkivet, en enastående möjlighet att ta ett helhetsgrepp om dessa nya materialtyper. Om man ger ifrån sig insamling och dokumentation av vissa material förlorar man denna chans. För att kunna fortsätta som ett verkligt ”pilotprojekt” som svarar på framtida forskares behov, bör man hålla i utvecklingsarbetet, indexeringen och den digitala biten. Det är förmånligare att bygga på existerande system och lösningar, än att i efterhand försöka rädda, rekonstruera och skapa nytt.

    C) Brages Pressarkiv övertas som det går och står av SLS och förhandlingar och samarbete med Nationalbiblioteket fortsätter

    Kostnaderna för denna lösning är enligt min mening beräknade något i överkant, men en budget på 270 000 euro skulle å andra sidan möjliggöra en fortsatt stark utveckling. I denna lösning stängs inga dörrar, utan alla möjligheter hålls fortfarande öppna. SLS kunde också i framtiden kunna bevaka och kontrollera den finlandssvenska kulturarvet, så som det ser ut idag och i framtiden. SLS kunde ta sin naturliga plats som en central aktör då det gäller att koordinera och säkerställa den svenska kulturen i vårt land, även dess digitala delar och säkra eftervärldens åtkomst till dessa material.

    I denna modell kunde man alltså komma ur den föråldrade arkiv/bibliotek och publicerat/opublicerat uppdelningen mellan olika organisationer och bygga integrerade, öppna och länkade lösningar i genuina pilotprojekt.

    De två första lösningarna är ofrånkomligen steg bakåt, medan det tredje alternativet kunde stöda SLS i att ta steget till en digital värld och sänka tröskeln för intresserade att ta del av SLS:s verksamhet, öka tillgängligheten och förtydliga profilen. Brages Pressarkiv har en bred kundkrets och en stark digital närvaro vilket SLS kan utnyttja i sin egen verksamhet. Att integrera andra arkiv är inte heller ett nytt sätt för Litteratursällskapet att utveckla och bredda sin verksamhet. Detta har skett tidigare då Finlands svenska folkmusikinstitut uppgick i SLS år 2008. Frågan är bara om SLS nu har viljan att ta ansvaret för också den viktiga del av vår kultur som Pressarkivet arbetar med, eller ger man ifrån sig denna möjlighet och denna resurs. Den unika utveckling som skett vid Brages Pressarkiv inom de senaste åren kan tryggas endast genom att få en stark position inom en stark organisation som SLS.

    Jessica Parland-von Essen