Verksamheter

Brages Pressarkiv – en politisk fråga

Finlands riksdag antog den 20 december 1974 en lag om statsbidrag för arkiv av privat karaktär. Lagen hade initieras av de politiska partierna som önskade etablera fasta tjänster på välrenommerade arkiv, som skötts på både frivillig väg och med tillfälliga hopsamlade medel. Det gällde t.ex. Arbetararkivet (Työväenarkisto) grundat 1909. I mars 1975 beviljade statsrådet på anhållan rätten att bli delaktig av understödet som lagen förutsatte. För de politiska partiernas arkiv var verksamheten därmed säkrad för framtiden. Också Svenska folkpartiet skyndade sig att 1976 grunda ett föreningsarkiv under det storvulna namnet ”Svenska centralarkivet”. Materialet består av handlingar och protokoll som partiet och föreningar överlåtit.

Förspelet till lagen innebar att en lista över ca 15 arkiv som kunde komma i fråga gjordes upp 1974. Den upptog den också tre arkiv som avvek från de politiska: Finska och Svenska Litteratursällskapens folkminnesarkiv – Kansanrunousarkisto och Folkkultursarkivet – samt Brages Urklippsverk, grundat 1910. Tolv arkiv valdes ut för lagstadgat stöd, ”överblivna” fick ty sig till årliga behovsprövade medel och allmosor.

I frågan om vilka arkiv som skulle godkännas spelade Riksarkivet en avgörande roll. RA, som ju styrs av historiker, ställde sig tveksamt till de tre avvikande kandidaterna: SKS ,SLS och Brage. Ett äkta arkiv bevarar bara primära källor, det är handskrivna dokument och originala papper. Upptecknad folktradition räknades inte som primärmaterial, folks minnen och berättelser var inte ”sanning”. Nämnda traditionsarkiv skilde sig också från Riksarkivets doktrin. De bedrev nämligen aktiv insamling bl.a. i form av projekt. De var inte enbart passiva mottagare av dokument. Ännu värre var det med tidningarna, som både var otillförlitliga källor och dessutom fanns som mikrofilmer på Universitetsbiblioteket. Efter mycken diskussion och uppvaktningar, inte minst av professorerna vid Helsingfors universitet, lyckade man pressa in SKS och SLS arkiven. Brage lämnades utanför. Urklippsverket var unikt, någon finsk motsvarighet fanns inte, varför ett statsbidrag hade rubbat jämvikten. Det räckte väl också för minoriteten att redan ett udda arkiv – SLS – fanns med. SFP fick ju också snart sin del av kakan.

Brages styrelse försökte genom hela 1970- och 1980-talen, genom upprepade besök på ministeriet och Riksarkivet, komma i åtnjutande av lagstadgat stöd för Urklippsverket, sedermera Pressarkivet. Varje gång satte Riksarkivet tummen ner med samma motivering: ej primärmaterial. Arkivets energiska chef, Siv Westergård , docenten Henrik Stenius, professor Anna-Maria Åström och flera andra, lade ner mycken tid och tanke på att skapa ekonomisk kontinuitet i driften. Inför pressarkivets 80-årsjubileum 1990 utgavs en skrift där flera framstående forskare vittnade arkivets unika karaktär och ovärderliga betydelse för forskningen. Bl.a. saknar det motstycke i Norden.

Hösten 1987 tillsatte Undervisningsministeriet en arbetsgrupp som utredde grunderna för statsunderstöd för Brage och även presenterade fyra olika förvaltningsmodeller. Den modell som arbetsgruppen, arkivets ledning och även Brages styrelse enades om, innebar ett samarbete med Svenska social- och kommunalhögskolan. Arkivet var betydligt mera än en ”samling” och kunde integreras i undervisning och forskning på många sociologiska och kulturella fält. Högskolan, under ledning av Gunvor Brettschneider, ställde sig mycket positiv. För Brage gällde frågan urklippsverkets integritet, samhälleliga nytta och synlighet. Två fristående institutioner kunde stöda varandra genom fruktbart samarbete och statsbidraget motiveras. Arkivet hade vid denna tid tre tjänster och bidraget från ministeriet uppgick till en halv miljon mk.

Nu uppträdde på arenan Svenska litteratursällskapet och Åbo Akademis förvaltning med antydningar om övertagande av arkivet. I denna plötsliga aktivitet hägrade både välvillig socialhjälp och makthunger. Intetdera samfundet hade på 70-talet, när Brage gjorde hänvändelser, visat något intresse för saken. Det mest famösa uttalandet kom från ÅA: Social- och kommunalhögskolan skulle inte kunna bevaka de svenska intressena eftersom den hör till Helsingfors universitet (Hbl 16.12.1988) ! Från Litteratursällskapets sida framhölls att man inte direkt, i detta skede hade ekonomisk möjlighet att överta arkivet. Men otvivelaktigt skulle sällskapets arkiv och Brages urklippsverk stöda varandra. – I dag är båda institutionerna grannar på Riddaregatan.

I sitt inlägg i Hbl 3.10. 2014 framhåller den nyligen avgångna chefen för Pressarkivet, fil.dr Jessica Parland-von Essen ett moment som endast de som i årtionden använt arkivet förstått: nämligen att arkivet besitter en metakunskap av enorma mått. Denna ”kunskap om kunskapen” betyder att man briljant – på en och samma stund – kan röra sig fritt mellan tider, platser, ämnen och samlingar. Detta enastående minne har byggts upp under 100 år. Informationshanteringen fortgår inom det innovativa, projektet Presstanda. Den kan inte ersättas enbart genom digitalisering av tidningarna eftersom de inte existerar i eller inom varandra utan som separata nummer. Att ”härbärgera” Pressarkivet på Nationalbiblioteket, ett mekaniskt tänkande, typiskt för dokumenthistoriker, är detsamma som en gravläggning.

Men – när nu även papperstidningen håller på att gå hädan får kanske Pressarkivet som kunskapsbank äntligen upprättelse. Utan att vilja frammana antagonism ter det sig dock kuriöst, att ett passivt ”centralarkiv”, som i huvudsak bara innehåller Svenska folkpartiets dokument, åtnjuter lagstadgat statsunderstöd medan Brages Pressarkiv som inrymmer hela finlandssvenskheten i hela Svenskfinland ligger i själatåget!

Bo Lönnqvist, professor emeritus, ledamot av Föreningen Brages styrelse 1966-1996

  • Publicerad 28.10.2014 kl. 12:58

Satsa på traditionen eller söka nya lösningar?

Det är med stor sorg jag lämnar Brages Pressarkiv i ett mycket osäkert läge. Hotet om drastiska nedskärningar och en framtida nedläggning är överhängande. Den av Svenska litteratursällskapet föreslagna konsortielösningen innebär att budgeten med stor sannolikhet skärs ner med nästan hälften, eftersom det verkar svårt att få fram en finansiär för att införa mera information i vårt nya digitala arkivsystem Presstanda. Det betyder att vi från att vara i framkant internationellt sett faller tillbaka till pappersåldern vad gäller digitala arkiv.

Den förhoppning man när, är att Nationalbiblioteket på något mirakulöst sätt skulle lyckas digitalisera allt och utveckla fulltextsökningar som kunde ersätta Pressarkivets tjänster inom några år. Den som försökt hitta material i tidningarnas egna arkiv vet att det inte alltid är särskilt lätt. Ämnesord och annan strukturerad och manuellt tillsatt information gör att man i Presstanda t ex kan söka skilt efter artiklar som behandlar en viss person, är skrivna av en viss person eller är recensioner av något samma person gjort. Om artiklarna räknas i tusental är det faktiskt av betydelse. Detta som ett litet exempel på den typ av modern informationshantering som blir allt viktigare, ju större mängder digitala material vi har. Fulltextsökningar kan inte inom en överskådlig framtid ersätta manuellt arbete på detta område. Det finns en orsak till att så kallade hashtaggar blir allt mer utbredda på webben. Ämnesord behövs. Om man nu avstår från att utveckla Presstanda kommer våra tidningar att ha ännu svårare att hantera de fantastiska resurser de besitter i form av sina arkiv. Inte minst blir journalistiken lidande, men också det övriga samhället.

I dag finns det en (1) person som är informationsspecialist i alla de finlandssvenska tidningshusen sammantaget, så vitt jag vet. Samtidigt efterlyser man rationalisering och samarbete över hela fältet. Man sitter med både arkiv och redaktionssystem i mängder. En möjlig rationalisering gällande hanteringen av information, som vid sidan av journalisternas kompetens är mediehusens viktigaste resurs, borde göras av sakkunniga, helst oberoende, informationsspecialister. Då är Brages Pressarkiv och Presstanda viktiga, redan existerande resurser som bör tas i betraktande.
Flöden, versionshantering och sökbarhet är viktiga, liksom länkning och andra uppgifter om kontext. Endast så kan man få bort dubbelt arbete och förhindra att information kommer bort eller står oanvänd då den skulle behövas. Samtidigt som man inom andra medier världen över jobbar med att bygga upp dylika system vill man hos oss lägga ner den mest avancerade biten som stått gratis till mediehusens och journalisternas förfogande under många år.

Men det handlar förutom om informationsförsörjning också om kulturarv och forskningsdata. Inom Svenska litteratursällskapet verkar man dra sig för att räkna digitala eller andra publikationer som en del av den finlandssvenska kulturen som man är dedikerad att samla, bearbeta och bevara. Staten har på ett ohemult sätt dragit in sitt bidrag till Brages Pressarkiv, men det är inte den enda verksamhet i vårt land som drabbats. Arkivsektorn kommer sannolikt  att råka ut för nedskärningar vilket är beklaglig eftersom just denna sektor står inför växande utmaningar.

SLS arkiv är tio gånger större än Brages Pressarkiv och har under många år fått ett årligt statsbidrag på långt över en halv miljon euro. Också inom den finlandssvenska arkivsektorn kunde man göra en genomgång med tanke på rationalisering i betydelsen effektivering. Knappheten kommer troligen att drabba alla och genom integrerade samarbeten kunde man stärka sina möjligheter att sköta sitt uppdrag. Det är viktigt speciellt med tanke just på de digitala materialen som lätt förloras för alltid.

Frågan är om man inom den finlandssvenska arkivsektorn hellre väljer att fokusera på att rädda sina traditionella verksamheter eller om man är färdig att driva utvecklingen och söka nya lösningar. Ytterst handlar det om prioriteringar och hur man använder de pengar man fått att förvalta för sitt uppdrag.  Väljer man att avveckla eller utveckla den finlandssvenska kulturen?

Om man väljer avveckling väntar uppsägningar, förkortade öppettider och i slutändan en nedläggning för Brages Pressarkivs del. Jag är oroad för framtiden för det finlandssvenska, dess viktiga texter, skrivna kultur, offentligheten och kulturarvet.

Men jag har gjort vad jag kunnat, nu tar andra krafter över.

Jessica Parland-von Essen

  • Publicerad 03.10.2014 kl. 09:29

Ny månad, ny verklighet

”Vi är tre ”Tanter” från Sjundeå … som tänkte komma på besök nu på torsdagen…hoppas vi ryms in?” Man känner äkta arkivglädje efter den frågan – som kom på Facebook härom kvällen. Visst ryms ni, välkomna! Vi är glada över att dagligen ha besök i forskarsalen. (Folk är dessutom i allmänhet så positiva och berömmer arkivet. Det tar vi personligt och blir nöjda.)

Dessutom beställs artiklar per e-post eller telefon precis som vanligt. Ändå är det många som inleder med en undran om vi ännu håller öppet. Det gör vi alltså, i högsta grad! Men vi lever ännu  i ovissa tider, som framkommit i medierna upprepade gånger, senast visst här.

Vi grubblar också över journalistikens framtid och våra tankar går till journalisterna, både före detta och nuvarande, vid KSF Media.
En nedskuren journalistik i de finlandssvenska tidningarna inverkar i förlängningen också på pressarkivet …

Dock kommer den journalistiska bevakningen på finlandssvenska att behövas och finnas också i framtiden. Och det kommer att behövas de som ser till att det material som produceras också bevakas, bevaras och framför allt hittas även i framtiden. Presstanda finns redan. Presstanda kan fortsätta och utökas.

20140930
Avskedskaffet för Jessica Parland-von Essen den 30.9. Hon går vidare mot nya utmaningar. Lycka till, sade vi – bland annat med en specialdesignad musmatta.

20140912

Viveka Högnäs-Mellner

  • Publicerad 02.10.2014 kl. 11:52

Frivilligt arbete

I serien goda nyheter från pressarkivet:

Glada och stolta kan vi meddela att vår trogna medarbetare Ghita Forsman den 26 augusti av Helene och Walter Grönqvists stiftelse fick ta emot det Grönqvistska priset som belöning för sitt mångåriga frivilliga arbete för att upprätthålla aktiv finlandssvensk verksamhet. Priset delades ut på arkivet av Kristian Stockmann från stiftelsen.

20140826-21

Vännen Ghita har gjort, och gör fortsättningsvis, en storslagen insats på arkivet. Samlingarna på Pressarkivet/ Urklippsverket har ända sedan begynnelsen kommit till mycket tack vare frivilliga aktiva personer som har sorterat och klistrat in.

Fortfarande, över hundra år efter grundandet, klipps och klistras nekrologer och dödsannonser av ett par frivilliga medarbetare. Den biografiska samlingen är ytterst populär och dagligen i flitig användning.

I början, under några decennier, var man inte så noga med att anteckna namnen på de frivilliga krafterna, läs damerna. Tidigare arkivchefen Lars-Folke Landgrén gjorde ett stort arbete med att till vår historik sammanställa en lista över alla som jobbat för arkivet.

Intill forskarsalen har vi ett foto från ca 1930-talet på väggen. På baksidan av bilden kan läsas följande: ”Brages Urklippsverk. Föreståndaren, herr M.H., stående i bakgrunden hållande en pappask med oklistrade urklipp. I skåpet bakom honom ses den biografiska avdelningens mappar med uppklistrat material.”

– De sex stycken damerna som sitter vid bordet och arbetar … nämns inte …

20140827

Viveka Högnäs-Mellner

  • Publicerad 28.08.2014 kl. 11:03

Vikariat på Pressarkivet

Brages Pressarkiv söker en informatiker/bibliotekarie för ett tidsbundet arbetsförhållande från den 1.10.2014 till 31.12.2014. Vi önskar erfarenhet av indexering, mycket god svenska och kännedom om samhälle och kultur samt en förmåga att arbeta både effektivt och mycket noggrant.

Tag kontakt snarast per e-post [email protected], senast den 31.8.2014.

  • Publicerad 22.08.2014 kl. 09:08

Direktionen kommenterar utredningen

Direktionen höll i dag ett möte och diskuterade bland annat konsult Aura Korppi-Tommolas utredning om Pressarkivets framtid. Man kom till att alternativ tre i hennes rapport ger de bästa förutsättningarna för fortsatt verksamhet. Det är det bästa sättet att på sikt tillvarata en omistlig del av den svenska kulturhistorien i Finland.

Rätten att fatta beslut om Brages Pressarkiv borde förbli i finlandssvensk hand, för att möjliggöra intressebevakning också i framtiden. Det är viktigt att se till att servicen till kunder i alla nordiska länder kan fortsätta på nordiska språk. En anslutning till Nationalbiblioteket kan te sig som ett lockande alternativ, men biblioteket saknar helt svenska strukturer, vilket gör att Pressarkivets verksamhet i längden äventyras, oberoende av tillfällig extraordinarie finansiering eller projektdito. Som ett arkiv inom SLS skulle Pressarkivet med sitt samhällsvetenskapliga material komplettera SLS Samhällsvetenskapliga nämnd, en nämnd som till skillnad från de övriga saknar ett anknutet arkiv.

  • Publicerad 19.08.2014 kl. 13:32

En framtid för Pressarkivet?

Professor Aura Korppi-Tommola har förtjänstfullt med en strikt tidtabell under våren och försommaren tagit fram en utredning över olika möjliga scenarier för att rädda Brages Pressarkiv. Pressarkivets finansiering upphör vid årsskiftet, varför det är brådskande att vidta åtgärder för att rädda samlingarna och verksamheten, vilket utredaren anser värt att göra. Utredningen tar ställning till följande frågor:

  • vilka behov har arkivets användare, såsom forskare, medier och privatpersoner, i fråga om arkivets olika tjänster, och hur kommer de här behoven att utvecklas i framtiden?
  • kan arkivets funktioner och/eller samlingar fördelas på olika organisationer?
  • finns det något sådant i funktionerna som man kan avstå från då arkivsektorn utvecklas och behoven förändras?
  • hur kan funktionerna finansieras och vilka möjligheter finns det till ett fortsatt statsstöd?

Verksamheten består i dag av följande delar:

1) Informationstjänst för forskare och allmänhet gällande finlandssvenska pressmaterial efter 1910. Materialen och sökfunktionerna är för de äldre delarna i pappersformat, vilket för att fungera behöver kompletteras med omfattande sakkunskap. För de nyare delarna är funktionerna digitala.

2) Manuell och sakkunnig dokumentation, arkivering och indexeringsverksamhet.

3) Utvecklingsverksamhet som omfattar samordning av finlandssvenska digitala resurser och utbildning av olika typer av aktörer genom föreläsningar, seminarier och samarbetsnätverk gällande både gamla och nyare digitala material.

Pressarkivet har landets mest avancerade sökfunktioner och moderna digitala tjänster inklusive öppen länkad data och digitalt långsiktigt bevarande.

Korppi-Tommola konstaterar att Brages Pressarkiv i ett globalt perspektiv är en unik helhet som bevarar en språklig minoritets historia och kultur. Hon hänvisar också till Tom Moring, som gällande media betonar att en språklig minoritet har ett särskilt behov av stöd för att inte integreras i majoritetsbefolkningen.

I utredningen föreslås tre olika lösningsmodeller, som jag gärna vill kommentera:

A) Anslutning till Nationalbiblioteket

Detta alternativ ger Brages Pressarkiv en framtid på 2-3 år. Den digitala indexeringen kunde övergå som ett pilotprojekt vid digitaliseringsenheten i S:t Michel och därefter helt uppgå i den ordinära verksamheten där. Detta innebär i praktiken sannolikt att den manuella indexeringen upphör senast vid denna tidpunkt, eftersom en dylik särbehandling av svenska material knappast kan motiveras med det mandat landets nationalbibliotek har. Sannolikt kommer också samlingarna att överföras till slutna magasin varvid informationstjänsten för forskare och allmänhet kraftigt försämras eller helt försvinner. Det finlandssvenska forskarsamfundet, medierna eller kultursektorns aktörer har i detta skede ingen möjlighet att påverka dessa beslut eller hur verksamheten utformas på sikt.

Detta arrangemang innebär också att kontakten mellan dem som indexerar och dem som betjänar kunderna och hjälper dem i deras informationssökning helt försvinner. Detta har ovillkorligen konsekvenser för kvaliteten på dokumentation och indexering. Att möta kunderna och diskutera deras behov ingående har ett betydande mervärde för kvaliteten på metadata och utveckling av digitala tjänster.

B) Separering av verksamheterna 1 (tjänster) och 2 (dokumentation och indexering)

Denna modell har samma problem som ovanstående gällande kvalitet. Den fortsatta utvecklingen och samarbetet med tidningshusen och utbildnings- och koordinationsverksamheten (verksamhet 3) splittras och/eller överges.

Det sista anser jag vara särskilt olyckligt med tanke på det finlandssvenska kulturarvet och dess framtida utveckling. Vi är i dag i en situation så mediefältet och offentligheten är under kraftig omvandling och även Svenska Litteratursällskapet (SLS) står i beråd att ta i tu med frågor som arkivering och dokumentation av material som e-post och bloggar. Till den nya kulturen hör många nya och relevanta typer av material, som det är högst angeläget att omgående ta i tu med, så som tidningarnas kommentarsfält och sociala medier. Dessa viktiga delar av vår kultur hotas av förstöring. Gamla kategorier som ”arkiv” och ”bibliotek” eller ”privat” och ”offentligt” är inte längre adekvata eller åtminstone inte heltäckande.

Inom den finlandssvenska sfären har man, tack vare SLS som har både arkiv och biblioteksverksamhet, och inte minst med hjälp av en integrering av det moderna Pressarkivet, en enastående möjlighet att ta ett helhetsgrepp om dessa nya materialtyper. Om man ger ifrån sig insamling och dokumentation av vissa material förlorar man denna chans. För att kunna fortsätta som ett verkligt ”pilotprojekt” som svarar på framtida forskares behov, bör man hålla i utvecklingsarbetet, indexeringen och den digitala biten. Det är förmånligare att bygga på existerande system och lösningar, än att i efterhand försöka rädda, rekonstruera och skapa nytt.

C) Brages Pressarkiv övertas som det går och står av SLS och förhandlingar och samarbete med Nationalbiblioteket fortsätter

Kostnaderna för denna lösning är enligt min mening beräknade något i överkant, men en budget på 270 000 euro skulle å andra sidan möjliggöra en fortsatt stark utveckling. I denna lösning stängs inga dörrar, utan alla möjligheter hålls fortfarande öppna. SLS kunde också i framtiden kunna bevaka och kontrollera den finlandssvenska kulturarvet, så som det ser ut idag och i framtiden. SLS kunde ta sin naturliga plats som en central aktör då det gäller att koordinera och säkerställa den svenska kulturen i vårt land, även dess digitala delar och säkra eftervärldens åtkomst till dessa material.

I denna modell kunde man alltså komma ur den föråldrade arkiv/bibliotek och publicerat/opublicerat uppdelningen mellan olika organisationer och bygga integrerade, öppna och länkade lösningar i genuina pilotprojekt.

De två första lösningarna är ofrånkomligen steg bakåt, medan det tredje alternativet kunde stöda SLS i att ta steget till en digital värld och sänka tröskeln för intresserade att ta del av SLS:s verksamhet, öka tillgängligheten och förtydliga profilen. Brages Pressarkiv har en bred kundkrets och en stark digital närvaro vilket SLS kan utnyttja i sin egen verksamhet. Att integrera andra arkiv är inte heller ett nytt sätt för Litteratursällskapet att utveckla och bredda sin verksamhet. Detta har skett tidigare då Finlands svenska folkmusikinstitut uppgick i SLS år 2008. Frågan är bara om SLS nu har viljan att ta ansvaret för också den viktiga del av vår kultur som Pressarkivet arbetar med, eller ger man ifrån sig denna möjlighet och denna resurs. Den unika utveckling som skett vid Brages Pressarkiv inom de senaste åren kan tryggas endast genom att få en stark position inom en stark organisation som SLS.

Jessica Parland-von Essen

  • Publicerad 11.08.2014 kl. 13:30

Hårda bud från kultur- och undervisningsministeret

Brages Pressarkivs framtid diskuterades på Kultur- och undervisningsministeriet på måndagen. Under mötet framkom mycket litet nytt. Från ministeriets sida anser man att Brages Pressarkiv är en för liten och sårbar enhet, varför man inte längre kommer att betala något understöd till denna enhet.

Brages Pressarkiv utgör det mest heltäckande söksystem som finns till 1900-talets tidningsmaterial. De unika klippsamlingarna fyller en viktig funktion för både akademiska forskare och allmänhet i Finland och Norden. Brages Pressarkiv har övergått till digital arkivering och öppnade sin data 2013.

Ministeriet har gjort ändringar i de statsbidrag för vetenskap som beviljades ur tippningsvinstmedel. Enligt  en ny linjedragning beslutade ministeriet stegvis avstå från bidrag till en del institutioner som fått statsbidrag. Ändringarna verkställdes när ministeriet i slutet av 2012 fattade beslut om statsbidragen 2013 och fortsatte vid besluten om statsbidragen för 2014, som fattades i slutet av 2013. Ministeriet diskuterade hösten 2012 situationen med förmånstagarna, bland dem Brages Pressarkiv.

Undervisnings- och kulturministeriet har vid de diskussioner som under årens lopp förts med representanter för arkivet uppmuntrat dem att utreda möjligheterna att utvidga finansieringsbasen för arkivet och möjligheterna till en sammanslagning för att minska sårbarheten. Dessa utredningar har inte lett till några resultat.

I minister Kiurus svar på de skriftliga spörsmålen som gjordes av SFP och SDP i början av 2014 sägs att Undervisnings- och kulturministeriet också framöver deltar i förhandlingar om framtiden för arkivets verksamhet. Man lovade då inleda förhandlingar mellan olika aktörer för att framtiden för Brages Pressarkiv ska kunna tryggas vilket man alltså nu gjorde. Samtidigt sades det nu tydligt att fortsatt understöd enligt nuvarande modell är helt uteslutet.

Jessica Parland-von Essen

  • Publicerad 21.05.2014 kl. 09:44

Tidningar som källor till historien

Nationalbiblioteket har nyligen lanserat sin nya tjänst för digitala material. Nu finns även de länge efterlängtade interaktiva funktionerna med. Genom att logga in har man möjlighet att skapa en virtuell klippsamling åt sig.  Man hoppas att många forskare, släktforskare och andra historieintresserade hittar tjänsten och använder den flitigt och fyller på nyckelord. På det sättet kan vi få vårt gemensamma kulturarv bättre sökbart. Jag rekommenderar alla att testa att logga in och göra några klipp åt sig! Och sätt många nyckelord!
Tidningsmaterialen utgör en mycket viktig historisk källgrupp, som kompletterar de privata och offentliga arkivens källor. Dessa arkiv dokumenterar främst myndigheters och förvaltningens funktioner å ena sidan, å andra sidan privata aktörers verksamheter. Men tidningarna öppnar i synnerhet för 1800-talets och 1900-talets del ett oersättligt fönster till den offentliga debatten, vardagens fenomen och för samtiden aktuella ämnen både i det stora och i det lilla.
Eftersom tidningsmaterialen är så otroligt omfattande och själva innehållet så svagt organiserat, är användningen av dem som forskningskälla i praktiken beroende av hjälpmedel. Det är få forskare som har möjlighet att sitta länge rulla mikrofilmer på måfå eller bläddra i tidningslägg för att kanske råka stöta på någon relevant information. För de material där upphovsrätten i vårt land ansetts ha upphört, i praktiken 100 år, har man alltså valt att publicera materialen på webben. Detta är även i ett internationell perspektiv ovanligt, att faktiskt alla tidningar skulle finnas tillgängliga på detta sätt. Texten är dessutom maskininläst, vilket ger en viss sökbarhet, trots att texten man söker i givetvis innehåller väldigt mycket fel. På grund av de många felen är det verkligen viktigt och välkommet att alla användare nu kan lägga till sökord på materialen.
I Sverige, där jag nyligen besökte Kungliga biblioteket för att diskutera bland annat digitalisering, har man till forskarnas besvikelse valt att dra gränsen för att betrakta materialet fritt från upphovsrätt någonstans vid mitten på 1800-talet. Denna mycket stora försiktighet har berövat forskarna möjligheten att regelmässigt komplettera sin forskning om de senaste 150 åren av landets historia med hela denna källkategori. Detta måste ohjälpligt påverka hur historien gestaltar sig och vilken möjlighet amatörhistoriker har att engagera sig i kulturarvet.
Vad gäller materialet efter cirka 1910 är även de finska forskarna tillsvidare hänvisade till andra sökmetoder. Bland dessa är klippsamlingar som bevaras på olika håll ovärderliga. Av dem finns den mest heltäckande hos oss på Brages Pressarkiv i Helsingfors. Ett besök på Pressarkivet är sällan förgäves, i stort sett varje kund hittar något relevant. Om inte annat ger klippen en god bild av kontexten kring det ämne man forskar i. Därför är också många forskare, såväl akademiska som amatörer, återkommande kunder på arkivet.

Jessica Parland-von Essen

  • Publicerad 16.05.2014 kl. 14:18