Verksamheter

Aktuellt

pimgpsh_fullsize_distr

Arkivredaktörerna Gun Grönroos och Viveka Högnäs-Mellner har den 4.11 fått ta emot ett hedersomnämnande för sitt arbete på pressarkivet.

  • Publicerad 23.11.2016 kl. 14:01

Pressmeddelande 16.1.2015

Pressarkivföreningen – ny upprätthållare av Brages Pressarkiv

Pressarkivföreningen rf har övertagit verksamheten vid Brages Pressarkiv från den 1 januari 2015.

Verksamheten fortsätter under det gamla namnet Brages Pressarkiv med två anställda. Arkivet håller öppet för kunderna som hittills, vardagar klockan 9 – 16 (onsdagar 9 – 18) på den bekanta adressen Riddaregatan 7 A 1 i Kronohagen i Helsingfors.

I Pressarkivet finns ca 800 hyllmeter pressmaterial från slutet av 1800-talet till våra dagar indelat enligt tre huvudområden; biografiskt, topografiskt och allmänt material. -Eftersom detta material inte finns lätt sökbart någon annanstans ser Pressarkivföreningen det som viktigt att materialet är tillgängligt för forskare, släktforskare och studerande vid besök på Pressarkivet, säger Kristina Linnovaara, ordförande för Pressarkivföreningen.

-Databasen Presstanda har referenser till artiklar ur finlandssvenska dagstidningar för åren 1990- 2014. Planen är att nyare digitalt pressmaterial kan läsas på Brages pressarkiv, säger Kristina
Linnovaara.

Pressarkivföreningen grundades i oktober 2014 av Svenska litteratursällskapet i Finland, Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Stiftelsen Tre Smeder för att hålla Brages klipparkiv
tillgängligt för forskare och allmänhet. Tack vare Pressarkivföreningens insats kan verksamheten fortgå utan avbrott trots det indragna statsbidraget.
För mer information, kontakta
Kristina Linnovaara
styrelseordförande, Pressarkivföreningen rf
040 168 8088

Kristina Linnovaara

  • Publicerad 16.01.2015 kl. 11:56

Nya tider

Det är stillsamt i Kronohagen i dag. De flesta ägnar sig åt julförberedelser. Men på ett visst pressarkiv prasslar den flitiga personalen på. Och en likaledes flitig forskare har redan hunnit hit.

Få hinner i julstöket tänka på att pressarkivet är mitt i ett historiskt skede.

När arkivet efter trettonhelgen på nytt öppnar för forskare och besökare är det under en ny huvudman, Pressarkivföreningen r.f.

På Föreningen Brages höstmöte i november beslöts enhälligt att Brages Pressarkiv överförs till nya huvudmannen Pressarkivföreningen per 1.1. 2015. Bakgrunden är naturligtvis det indragna understödet från Undervisnings- och kulturministeriet, vilket gör att Föreningen Brage inte längre har möjlighet att driva verksamheten, som startades 1910.

Turerna har varit många i denna långdans. De senaste åren har varit minst sagt turbulenta. Diskussioner och detaljer kan inhämtas bland annat genom många inlägg i denna blogg. Scrolla neråt.

Alla är tacksamma över att verksamheten kan fortsätta efter årsskiftet. Detaljerna för hur den ska se ut är ännu oklara. Men som det står i protokollet från sista direktionsmötet för Brages Pressarkiv: ”Direktionen både tror och hoppas att den nu uppnådda lösningen är god och arkivets framtid ljus.”

Direktionsmötet konstaterade detta som en slutkläm. Därefter avslutades det historiska mötet.

Det är med vemod vi här på arkivet har tagit avsked av både pressarkivets direktion och Föreningen Brage. Men namnet Brages Pressarkiv består och arkivet kan öppna nästa år igen.

Därför är det med tillförsikt vi säger God Jul och Gott nytt år!

Viveka Högnäs-Mellner

  • Publicerad 22.12.2014 kl. 11:10

Brages Pressarkiv – en politisk fråga

Finlands riksdag antog den 20 december 1974 en lag om statsbidrag för arkiv av privat karaktär. Lagen hade initieras av de politiska partierna som önskade etablera fasta tjänster på välrenommerade arkiv, som skötts på både frivillig väg och med tillfälliga hopsamlade medel. Det gällde t.ex. Arbetararkivet (Työväenarkisto) grundat 1909. I mars 1975 beviljade statsrådet på anhållan rätten att bli delaktig av understödet som lagen förutsatte. För de politiska partiernas arkiv var verksamheten därmed säkrad för framtiden. Också Svenska folkpartiet skyndade sig att 1976 grunda ett föreningsarkiv under det storvulna namnet ”Svenska centralarkivet”. Materialet består av handlingar och protokoll som partiet och föreningar överlåtit.

Förspelet till lagen innebar att en lista över ca 15 arkiv som kunde komma i fråga gjordes upp 1974. Den upptog den också tre arkiv som avvek från de politiska: Finska och Svenska Litteratursällskapens folkminnesarkiv – Kansanrunousarkisto och Folkkultursarkivet – samt Brages Urklippsverk, grundat 1910. Tolv arkiv valdes ut för lagstadgat stöd, ”överblivna” fick ty sig till årliga behovsprövade medel och allmosor.

I frågan om vilka arkiv som skulle godkännas spelade Riksarkivet en avgörande roll. RA, som ju styrs av historiker, ställde sig tveksamt till de tre avvikande kandidaterna: SKS ,SLS och Brage. Ett äkta arkiv bevarar bara primära källor, det är handskrivna dokument och originala papper. Upptecknad folktradition räknades inte som primärmaterial, folks minnen och berättelser var inte ”sanning”. Nämnda traditionsarkiv skilde sig också från Riksarkivets doktrin. De bedrev nämligen aktiv insamling bl.a. i form av projekt. De var inte enbart passiva mottagare av dokument. Ännu värre var det med tidningarna, som både var otillförlitliga källor och dessutom fanns som mikrofilmer på Universitetsbiblioteket. Efter mycken diskussion och uppvaktningar, inte minst av professorerna vid Helsingfors universitet, lyckade man pressa in SKS och SLS arkiven. Brage lämnades utanför. Urklippsverket var unikt, någon finsk motsvarighet fanns inte, varför ett statsbidrag hade rubbat jämvikten. Det räckte väl också för minoriteten att redan ett udda arkiv – SLS – fanns med. SFP fick ju också snart sin del av kakan.

Brages styrelse försökte genom hela 1970- och 1980-talen, genom upprepade besök på ministeriet och Riksarkivet, komma i åtnjutande av lagstadgat stöd för Urklippsverket, sedermera Pressarkivet. Varje gång satte Riksarkivet tummen ner med samma motivering: ej primärmaterial. Arkivets energiska chef, Siv Westergård , docenten Henrik Stenius, professor Anna-Maria Åström och flera andra, lade ner mycken tid och tanke på att skapa ekonomisk kontinuitet i driften. Inför pressarkivets 80-årsjubileum 1990 utgavs en skrift där flera framstående forskare vittnade arkivets unika karaktär och ovärderliga betydelse för forskningen. Bl.a. saknar det motstycke i Norden.

Hösten 1987 tillsatte Undervisningsministeriet en arbetsgrupp som utredde grunderna för statsunderstöd för Brage och även presenterade fyra olika förvaltningsmodeller. Den modell som arbetsgruppen, arkivets ledning och även Brages styrelse enades om, innebar ett samarbete med Svenska social- och kommunalhögskolan. Arkivet var betydligt mera än en ”samling” och kunde integreras i undervisning och forskning på många sociologiska och kulturella fält. Högskolan, under ledning av Gunvor Brettschneider, ställde sig mycket positiv. För Brage gällde frågan urklippsverkets integritet, samhälleliga nytta och synlighet. Två fristående institutioner kunde stöda varandra genom fruktbart samarbete och statsbidraget motiveras. Arkivet hade vid denna tid tre tjänster och bidraget från ministeriet uppgick till en halv miljon mk.

Nu uppträdde på arenan Svenska litteratursällskapet och Åbo Akademis förvaltning med antydningar om övertagande av arkivet. I denna plötsliga aktivitet hägrade både välvillig socialhjälp och makthunger. Intetdera samfundet hade på 70-talet, när Brage gjorde hänvändelser, visat något intresse för saken. Det mest famösa uttalandet kom från ÅA: Social- och kommunalhögskolan skulle inte kunna bevaka de svenska intressena eftersom den hör till Helsingfors universitet (Hbl 16.12.1988) ! Från Litteratursällskapets sida framhölls att man inte direkt, i detta skede hade ekonomisk möjlighet att överta arkivet. Men otvivelaktigt skulle sällskapets arkiv och Brages urklippsverk stöda varandra. – I dag är båda institutionerna grannar på Riddaregatan.

I sitt inlägg i Hbl 3.10. 2014 framhåller den nyligen avgångna chefen för Pressarkivet, fil.dr Jessica Parland-von Essen ett moment som endast de som i årtionden använt arkivet förstått: nämligen att arkivet besitter en metakunskap av enorma mått. Denna ”kunskap om kunskapen” betyder att man briljant – på en och samma stund – kan röra sig fritt mellan tider, platser, ämnen och samlingar. Detta enastående minne har byggts upp under 100 år. Informationshanteringen fortgår inom det innovativa, projektet Presstanda. Den kan inte ersättas enbart genom digitalisering av tidningarna eftersom de inte existerar i eller inom varandra utan som separata nummer. Att ”härbärgera” Pressarkivet på Nationalbiblioteket, ett mekaniskt tänkande, typiskt för dokumenthistoriker, är detsamma som en gravläggning.

Men – när nu även papperstidningen håller på att gå hädan får kanske Pressarkivet som kunskapsbank äntligen upprättelse. Utan att vilja frammana antagonism ter det sig dock kuriöst, att ett passivt ”centralarkiv”, som i huvudsak bara innehåller Svenska folkpartiets dokument, åtnjuter lagstadgat statsunderstöd medan Brages Pressarkiv som inrymmer hela finlandssvenskheten i hela Svenskfinland ligger i själatåget!

Bo Lönnqvist, professor emeritus, ledamot av Föreningen Brages styrelse 1966-1996

  • Publicerad 28.10.2014 kl. 12:58